tisdag 21 juni 2011

En tråkig historia

Allt i mitt liv är inte, även om man lätt kan tro det, lyx och bekymmersfri flärd. Jag har ju tidigare berättat om min bakgrund som hittebjörn och hur jag kom bort på gotlandsfärjan. Av någon anledning tycks jag ha en förmåga att lätt komma bort.

Nu senast det hände var vid en resa mellan Stockholm och Göteborg. Vi hade väntat på tåget sittande på en bänk vid perrong nummer tio, mitt resesällskap och jag. Vi kanske åt lite godis jag minns inte så noga mer än att jag slumrade till och när jag vaknade låg jag under bänken och tåget stod inne på stationen! Min nallehusse fanns ingenstans i närheten och inte hans mamma heller. De hade redan gått ombord på tåget, utan att märka att jag inte var med! Jag hann tänka att jag skulle få ligga här under bänken på centralen resten av mitt ynka nalleliv, men sen, som tur var, upptäckte nallehusse mig från tågfönstret och hann springa och hämta mig innan tåget gick! Jag måste säga att jag var lite skakad och inte kunde uppskatta resan hem på samma sätt som jag brukar. Men slutet gott allting gott.

2 kommentarer:

Björnkompisen Rulle sa...

Åh så fruktansvärt läskigt! För femti år sen var jag antagligen med om liknande saker, fast på landet och inte i stan. Min nallematte brukade hålla mig hårt under armen men nån gång måste hon ju ha släppt taget. Men nu är jag så gammal att jag har glömt det.

Nina sa...

Hemskt!