Det var på Gotlandsfärjan. Bönan satt och vaktade platserna medan de andra var ute på däck eller i godisaffären. En röst som pratade gotländska hördes:
- Om 15 minuter anländer vi till Visby. Bilförare kan nu går ner till bildäcket.
Familjen gick tillbaka till sina platser. Då upptäckte dom att Bönan var borta! Paniken utbredde sig och Ylva svor att hämnas Bönans försvinnande. Alla letade överallt men ingenstans var Bönan. Lillflu sa att tyvärr, nu måste vi gå ner till bilen. Familjen gick med tunga steg mot trappan. Utom Annika och Isak, som gick med snabba steg till informationen i hopp om att hitta Bönan där. Fanns han inte där, skulle vi aldrig få se Bönan mer.
På en hylla i informationen satt Bönan och tittade ner på Annika och Isak! Phu! Var det bara ett bus av Bönan? Eller var det någon som kidnappat honom och ångrat sig? Endast Bönan vet!
På Gotland åkte vi färjan till Fårö utan att någon försvann
fredag 30 april 2010
onsdag 28 april 2010
lördag 24 april 2010
Min sorgliga historia med lyckligt slut.
Nu ska jag berätta om när jag kom till min nallehusse Isak. Jag hade kommit bort från min första familj. Jag låg på trottoaren och väntade, det regnade så man såg inte att jag grät.
Då stannade en barnvagn. Jag minns att jag blev upplockad och en liten snorig pojke tog mig i sina armar. Jag hade fått ett nytt hem! Det här var för 7 år sedan så jag börjar bli en gammal böna.
Jag har varit med om många äventyr i mina dar, men de får jag berätta om en annan gång.
Då stannade en barnvagn. Jag minns att jag blev upplockad och en liten snorig pojke tog mig i sina armar. Jag hade fått ett nytt hem! Det här var för 7 år sedan så jag börjar bli en gammal böna.
Jag har varit med om många äventyr i mina dar, men de får jag berätta om en annan gång.
söndag 18 april 2010
lördag 3 april 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)